Kan civil olydnad försvaras?
Civil olydnad definieras som ett trots mot lagen, fast där handlingen görs utifrån ett moraliskt förhållningssätt och enligt principen att ändamålet helgar medlen.
Synsätt kring civil olydnad kan skilja sig avsevärt. Medan somliga avvisar tilltagen kategoriskt menar andra att det är det enda alternativet när maktbesluten är omöjliga att påverka.
Det kategoriska fördömandet av civil olydnad åberopar sig ofta på uppfattningen att lagarna är ordnade så att de ska gagna samhället och allmänheten på bästa sätt. Att därför handla emot lagen är enligt detta synsätt att gå emot den allmänna folkviljan.
Motargumentet är att lagar inte nödvändigtvis representerar den allmänna viljan. De kan ha förvanskats genom egenintresse hos styrande eller påtryckningar från inflytelserika grupper. Eller så kan lagar med brister uppkommit; här gäller att skilja mellan juridisk rätt och naturrätt.
Att åsidosätta lagarna i ett demokratiskt land riskerar att undergräva styrelseformen, vilket på sikt kan få betydande negativa konsekvenser för medborgarna och deras individuella rättigheter. Men även inom en demokrati kan det finnas skäl att bryta mot lagen.
Det går att resonera kring hur det i en demokrati finns en majoritet för en uppsättning frågor, men inte för enskilda frågor. Det är sällan omröstningar gäller enskilda frågor, vilket lämnar moraliskt utrymme för att i sådana fall motsätta sig och eventuellt bryta mot lagar. I enskilda frågor kan överhängande lagar resultera i orättvisa utfall och för att skipa moralisk rättvisa återstår eventuellt blott civil olydnad.
Civil olydnad som upprätthållare av moral
Civil olydnad är en metod att gripa till då försök på lagliga vägar inte fört med sig resultat. Etiska skäl kan vara angelägnare än att underordna sig beslut som fattats på demokratisk väg. Peter Singer skriver att sådan ”olydnad är ett försök att återupprätta snarare än att motverka den demokratiska beslutsprocessen”. Detta är i linje med filosofen Ronald Dworkin som menar att staten bör sanktionera civil olydnad genom att mildra de rättsliga påföljderna medan en medborgare har rätt att följa sitt samvete även då det står konflikt med lagen.
En aktion som utgör civil olydnad och bryter mot lagar i det demokratiska samhället kan på samma gång vara det som öppnar ögonen hos allmänheten och får opinionen att väga över till den andra sidan. I ett modernt samhälle där utbredd direktdemokrati inte är en möjlighet kan aktioner av detta slag bli nödvändiga för att skapa en agenda för undanskymda frågor.
Peter Singer tar upp ett exempel där påfallande grymma djurförsök utförts på apor utan någon uppenbar vetenskaplig nytta. Dessa filmandes av de involverade, varpå videobandet stals och visades upp för offentligheten som fördömde djurförsöken. Det uppstod snabbt en enighet kring att dessa djurförsök var förkastliga. Fast det krävdes en olaglig handling för att sprida kännedom om vad som pågick.
Att värdera majoritetsstyrda beslut
Som nämnts grundas mycket av kritiken mot civil olydnad i att det bryter mot lagar, vilka i ett demokratiskt samhälle beslutats om gemensamt. Det går dock att nyansera bilden av majoritetsbeslutens värde, något Peter Singer gör: ”Ingen sansad demokrat skulle hävda att majoriteten alltid har rätt. Om 49 procent av befolkningen kan ha fel, kan 51 procent också ha det.”
När företrädare för olika åsiktsidor står nära varandra och inte är varandras motpoler (t.ex. i en situation när inget av de stora politiska partierna innehar åsiktsunderlag som går på tvären mot etablerade uppfattningar), förefaller det inte rimligt att ovillkorligt hänvisa till lagens suveränitet i varje fall där denna utmanas. Denna inre motsägelse i demokratins kärna kan vidare utvecklas till en punkt där man blir tvungen att delvis underkänna demokratiska beslutsunderlag som bärare av moralisk sanning. Inte mindre problematiskt ur ett moraliskt perspektiv blir det inför faktumet att medborgare inte röstar enbart utifrån etiska ställningstaganden utan ofta med inblandning av egenintresse.
Frederick Douglass uttalade en gång orden ”i striden för det rätta är en enda människa en majoritet”. Douglass som under sin uppväxt i 1800-talets USA var en slav likt många andra afroamerikaner delade inte den utbredda meningen hos befolkningen att slaveriet var en sed värd att försvara. Han skulle aktivt förespråka slaveriets avskaffande och med tiden kom åsikterna att vända. (Douglass blev omsider politiker och nådde positionen som den första svarta vicepresidenten i landet.)