Kan våld vara berättigat?
När bruket av våld diskuteras från ett etiskt perspektiv inställer sig den obligatoriska frågan om våldshandlingar någonsin är befogade. En del menar att våld aldrig kan vara motiverat medan andra kontrar med att syftet helgar medlen i särskilda fall. Det är inte minst situationer med våld som förhindrande av mer våld som leder till komplicerade filosofiska diskussioner. Kan det till och med vara en underlåtenhetssynd att avstå?
Utöver direkt våld där en handling tillfogar någon av en eller flera personer skada är aspekter kring indirekt våld av mer sammansatt moralisk innebörd. Är till exempel rökning, som andra drabbas av genom de hälsorisker som är förenade med passiv rökning, våld? Ett liknande fall är fabrikers hälsofarliga utsläpp.
Sinnelagsetik och ansvarsetik
Ska avhållsamhet från våld omfatta alla situationer eller bör våld få användas som medel för att oskadliggöra en person som angriper andra människor, vilka annars riskerar fatala skador från angreppet?
Från ett konsekventialistiskt (konsekvensetiskt) perspektiv är det relativt enkelt att sortera bland situationer och bestämma när våld kan ses som berättigat. Utifrån denna etiska linje är våld försvarbart om det kan skapa positiva konsekvenser för det allmännas bästa.
Två kontrasterande uppfattningar som kan appliceras i frågan om berättigat våld är sinnelagsetik och ansvarsetik. Enligt sinnelagsetiken vars fokus ligger på den egna själsfriden bör våld undvikas medan ansvarsetiken däremot fodrar våld i vissa situationer. Ansvarsetiken flyttar frågan från våld kontra icke-våld till att i stället handla om legitimt våld kontra icke-legitimt våld. För ansvarsetikern finns en skyldighet att motarbeta våld på det mest effektiva sättet, vilket innebär att våld ibland måste tillgripas för att hejda andra våldshandlingar av mer förödande art.
Självförsvar och pacifism
Principen om självförsvar gäller då tillgripandet av våld är nödvändigt för att freda sig mot en person som angriper med våld. De flesta är beredda att godkänna bruket av självförsvar i nödvändig skala (nödvändig skala har lagts till för att betona att det våld som krävs i syfte av självförsvar inte ska överstiga vad som är nödtvunget, men egentligen är det ett överflödigt tillägg då det ligger i själva begreppet självförsvar att enbart den absolut nödvändiga mängden våld innefattas).
Pacifism är en hållning som avvisar bruk av våld. En pacifist vägrar till exempel att delta i krig och manar i allmänhet till fredliga lösningar på konflikter. Denna hållning är hedervärd, men som filosofen Peter Singer påtalar förutsätts "att distinktionen mellan handlingar och underlåtelser är giltig. Utan denna distinktion skulle pacifister som vägrar bruka våld när det är det enda sättet att förhindra större våld vara ansvariga för det större våld som de underlåter att förhindra”. Han anför sedan ett exempel där det finns en möjlighet att störta en tyrann, förutsatt att våld används, vilket leder till många människors liv räddas.
Att göra avsteg från den pacifistiska hållningen kan ses som en form av självförsvar där den övergående tillämpligheten i att bruka våld inte försvarar en själv utan andra.
Våld mot icke-mänskliga ting
Våld kan även tillgripas mot föremål. Om skadegörelse ska inordnas under våld kan diskuteras, men filosofen Peter Singer anför vad han kallar exempel på våld, vilket sker som en form av civil olydnad och kan ses som ytterligare fall där våld kan vara moraliskt berättigat.
Singer tar som exempel upp förstörelse av laboratorier, burar och sådant som används vid djurförsök. När djurförsök bedrivs i syften som kan anses moraliskt förkastliga, till exempel för att gynna ett företag kommersiellt (inkl. djurförsök i samband med framtagande av skönhetsprodukter), kan denna form av ”våld” vara berättigat.
Våld som vedergällning
Genom historien har en ansenlig mängd av det utförda våldet skett som hämnd eller vedergällning. Före civilisationer uppstått och med dem en rättsapparat användes ofta våldsaktioner för att utkräva hämnd för en oförrätt – ”öga för öga, tand för tand” uppstod som en praxis och utlöste våldskedjor.
I moderna civilisationer sker inte hämndaktioner på detta sätt utan genom instrumentell vedergällning. Många rättsstater innefattar dödsstraff som den formen av vedergällning med mest eftertryck, se dödsstraff från ett etiskt perspektiv.