Kan våld vara berättigat?

När bruket av våld diskuteras från ett etiskt perspektiv inställer sig den obligatoriska frågan om det någonsin är befogat att ta till våld. En del menar att våld aldrig kan vara motiverat medan andra kontrar med att syftet helgar medlen i särskilda fall. När våld betraktas från ett etiskt perspektiv är det inte minst diskussioner om våld som förhindrande av mer våld som leder till komplicerade filosofiska diskussioner.

För diskussionens skull bör våld definieras. Är våld sådant som sker genom en våldsam handling där en skada direkt tillfogas någon av en eller flera personer? Kan det även vara indirekt, till exempel rökning från vilket andra drabbas genom de hälsorisker som är förenade med passiv rökning? Ett liknande fall är fabriker med hälsofarliga utsläpp.

Självförsvar och pacifism

En central fråga är om avhållsamhet från våld ska omfatta alla situationer. Bör våld få användas som medel för att oskadliggöra en person som angriper andra människor, vilka riskerar att få fatala skador från dennes angrepp?

Från ett konsekventialistiskt (konsekvensetiskt) perspektiv är det relativt enkelt att sortera bland situationer och bestämma när våld kan ses som berättigad. Utifrån denna etiska linje är våld försvarbart om det kan skapa positiva konsekvenser för det allmännas bästa.

Principen om självförsvar gäller då tillgripandet en våldsam handling är nödvändig för att freda sig mot en person som angriper med våld. De flesta är beredda att godkänna bruket av självförsvar i nödvändig skala (nödvändig skala har lagts till för att betona att det våld som krävs i syfte av självförsvar inte ska överstiga vad som är nödtvunget, men egentligen är det ett overflödigt tillägg då det ligger i själva begreppet självförsvar att enbart den absolut nödvändiga mängden våld innefattas).

Pacifism är en hållning som avvisar bruk av våld. En pacifist vägrar till exempel att delta i krig och manar i allmänhet till fredliga lösningar på konflikter.

Denna hållning är hedervärd, men som filosofen Peter Singer påtalar ”förutsätter [denna] att distinktionen mellan handlingar och underlåtelser är giltig. Utan denna distinktion skulle pacifister som vägrar bruka våld när det är det enda sättet att förhindra större våld vara ansvariga för det större våld som de underlåter att förhindra”. Han anför sedan ett exempel där det finns en möjlighet att störta en tyrann, förutsatt att våld används, vilket leder till många människors liv räddas.

Att göra avsteg från den pacifistiska hållningen kan ses som form av självförsvar, fast där den övergående tillämpligheten i att bruka våld inte försvarar en själv utan andra.

Våld mot icke-mänskliga ting

Våld kan även tillgripas mot föremål. Om skadegörelse ska inordnas under våld kan diskuteras, men filosofen Peter Singer anför vad han kallar exempel av våld, vilket sker som en form av civil olydnad och kan ses som ytterligare fall där våld kan vara moraliskt berättigat.

Singer nämner som exempel förstörelse av laboratorier, burar och sådant som används vid djurförsök. När djurförsök bedrivs i syften som kan anses moraliskt förkastliga, till exempel för att gynna ett företag kommersiellt (djurförsök i samband med framtagande av skönhetsprodukter), kan denna form av ”våld” vara berättigat.

Våld som vedergällning

Genom historien har en ansenlig mängd av det utförda våldet används som hämnd eller vedergällning. Före civilisationer uppstått och med dem en rättsapparat användes ofta våldsaktioner för att utkräva hämnd för en oförrätt – ”öga för öga, tand för tand” uppstod som en naturlig praxis för människor och utlöste våldskedjor.

I moderna civilisationer sker inte hämndaktioner på detta sätt utan genom instrumentell vedergällning. Många rättsstater innefattar dödsstraff som den formen av vedergällning med mest eftertryck, se dödsstraff från ett etiskt perspektiv.  

Artikelförfattare: Oskar Mark

Källor

Singer, Peter. (2016). Praktisk filosofi. (Övers. J. Jackobsson). Stockholm: Thales.