Aristoteles

Ca 384-322 f.Kr.

Aristoteles bystAristoteles räknas vid sidan av Platon som filosofins viktigaste gestalt. Aristoteles föddes i Stageira i norra Grekland. Han reste dock till Aten för att studera och gjorde detta på Platons Akademi. Efter Platons död 347 f.Kr. var han en under en period lärare åt Makedoniens tronarvinge Alexander III, sedermera känd under namnet Alexander den store. Efter detta uppdrag återvände han till Aten och skapade en egen skola för filosofer: Lykeion.

Av Aristoteles finns mycket bevarat fast det allra mesta endast i form av föreläsningsmanusskrift. Aristoteles måste betraktas som en de ”svåraste” filosoferna och faktumet att hans texter var producerade för de redan invigda är en bidragande faktor.

Aristoteles verk har en gigantisk bredd och han anses också vara grundare för många vetenskaper såsom logiken och biologin.

Logik handlar om att göra korrekta slutledningar där ofta ett urval av metoder bistår och jämförs. En känd del i Aristoteles logik är hans syllogismer. En syllogism kan se ut enligt följande:

  • Alla människor är dödliga.
  • Sokrates är en människa.
  • Alltså är Sokrates dödlig.

En uppställning som denna kan uppfattas trivial, men den fungerar som ett avstamp för vidare sanningsprövningar.

Aristoteles metafysik

Aristoteles syn på tillvaron sammanföll inte med Platons idélära. Aristoteles kunde inte förena sig med tanken på att ting hade särskilda idéer utanför sig själva.

Han utarbetade i stället en definitionslära där han tillskrev ting nödvändiga och tillfälliga egenskaper. En stol kan ha tillfälliga egenskaper som röd och nödvändiga egenskaper som stol.

Ett annat viktigt begreppspar för Aristoteles var form och materia. En stol av trä har stolens form och träets materia. Träet är potential medan stolen är aktualiserad potential.

Synen på människan

Enligt Aristoteles var människan ett ”politiskt djur” och med detta åsyftades individen som en del av en större gemenskap. I en idealstat låg vikten av beslut på allas bästa. Aristoteles såg dock ner på demokratin som styrelseskick eftersom den stora fattiga massan fick för stort inflytande, vilket skulle leda till att deras intressen tillvaratogs i alltför hög mån till nackdel för hela statens bästa.

De bästa tänkbara styrelseformerna var i stället monarki eller aristokrati där en enda eller ett fåtal styrde över massan. Men en monarki fick inte utvecklas till en tyranni och en aristokrati fick inte utvecklas till en oligarki.

I hemmet är indelningen tydlig. Överst i rangordningen befinner sig mannen som härskar över kvinnan och sina barn, därefter kommer slavarna. Mannen är bäst lämpad medan slaven helt saknar "förmåga att överväga rationellt" och "kvinnan har visserligen förmågan, men saknar auktoritet, och barnet har den, men i outvecklad form". Denna ojämlika indelning från skriften Politiken är i enlighet med den rådande synen vid denna tid.

Vägen till personlig lycka för människorna är att leva i dygd. Platons ”dygd” går igen, fast vägen till dygden är en smula annorlunda hos Aristoteles. Den asketiska livsföringen som vi till exempel möter hos Sokrates förordas inte här utan materiella ting kan vara gagneliga så länge dessa inte är ett självändamål.

I Aristoteles filosofi återkommer ofta uppfattningen om en gyllene medelväg, ett begrepp som redan introducerats inom buddhismen av Siddhartha Gautama (Buddha). Dygden beskrivs således som en ”medelväg mellan två laster, övermåttets och bristens."

Aristoteles världsbild

Till sist ska något sägas om Aristoteles speciella förklaring av världsalltet. Aristoteles beskriver en konkret bild av kosmos där jorden är medelpunkt. Närmast jorden kretsar månen sedan följer i ordning Merkurius, Venus, solen, Mars, Jupiter och Saturnus (de yttre planeterna i solsystemet var ännu inte kända). Längst ut i rymden finns ”fixstjärnorna”.

Aristoteles läror blev i det närmaste förhärskande under många hundra år, särskilt på medeltiden och inte minst inom skolastiken blev Aristoteles filosofi utgångspunkten på de flesta områden. Därutöver har bland annat hans indelning i teoretiska (t.ex. metafysik, matematik) och praktiska (t.ex. etik, politik) discipliner delvis bevarats in i vår tid.



Oligarki penningvälde.

Skolastik utgör en viktig strömning under högmedeltiden med teologin som huvudsaklig inriktning.

Grekiska filosofer del 5: Hellenismen

Aristoteles länkar - läs vidare

Litteratur

Skrifter av Aristoteles

  • Om själen (De anima)
  • Politiken
  • Poetik (Om diktkonsten)
  • Nikomachiska etiken (Ethika Nikomacheia)

Böcker om Aristoteles

  • Aristoteles etik av Anders Hansson - 2016