Aristoteles

Ca 384-322 f.Kr.

Aristoteles marmorbystAristoteles räknas vid sidan av Platon som filosofins viktigaste gestalt. Aristoteles föddes i Stageira i norra Grekland. Han reste till Aten för att studera på Platons Akademi. Efter Platons död 347 f.Kr. var han en under en period lärare åt Makedoniens tronarvinge Alexander III, sedermera känd under namnet Alexander den store. Efter detta uppdrag återvände han till Aten och skapade en egen skola för filosofer, Lykeion, vars inriktning mot empirisk naturvetenskap skiljde sig från Platons Akademi och dess idealism.

Av Aristoteles finns mycket bevarat, fast det allra mesta endast i form av föreläsningsmanusskript. Aristoteles måste betraktas som en av de ”svåraste” filosoferna, till vilket faktumet att hans bevarade texter var producerade för de redan invigda bidrar.

Aristoteles verk har en gigantisk bredd och han anses vara grundare för många vetenskaper såsom logiken och biologin.

Logik handlar om att göra korrekta slutledningar där ofta ett urval av metoder bistår och jämförs. En känd del i Aristoteles logik är hans syllogismer. En syllogism kan se ut enligt följande:

  • Alla människor är dödliga.
  • Sokrates är en människa.
  • Alltså är Sokrates dödlig.

En uppställning som denna kan uppfattas trivial, men den fungerar som ett avstamp för vidare sanningsprövningar.

Aristoteles metafysik

Aristoteles syn på tillvaron sammanföll inte med Platons idélära. Aristoteles kunde inte förena sig med tanken på att ting hade särskilda idéer utanför sig själva.

Han utarbetade i stället en definitionslära där han tillskrev ting nödvändiga och tillfälliga egenskaper. En stol kan ha tillfälliga egenskaper som röd och nödvändiga egenskaper som stol.

Ett annat viktigt begreppspar hos Aristoteles var form och materia. En stol av trä har stolens form och träets materia. Träet är potential medan stolen är aktualiserad potential.

Synen på människan

Enligt Aristoteles var människan ett ”politiskt djur” och med detta åsyftades individen som en del av en större gemenskap. I en idealstat låg beslutsvikten på vad som var för allas bästa. Aristoteles såg dock ner på demokratin som styrelseskick eftersom den stora fattiga massan fick för stort inflytande, vilket skulle leda till att deras intressen tillvaratogs i alltför hög mån till nackdel för hela statens bästa.

De bästa tänkbara styrelseformerna var i stället monarki eller aristokrati där en enda eller ett fåtal styrde över massan. Men en monarki fick inte utvecklas till ett tyranni och en aristokrati fick inte utvecklas till en oligarki.

I hemmet är indelningen tydlig. Överst i rangordningen befinner sig mannen som härskar över kvinnan och sina barn, därefter kommer slavarna. Mannen är bäst lämpad medan slaven helt saknar "förmåga att överväga rationellt" och "kvinnan har visserligen förmågan, men saknar auktoritet, och barnet har den, men i outvecklad form". Denna ojämlika indelning från skriften Politiken är i enlighet med den rådande synen vid denna tid.

Vägen till personlig lycka för människorna är att leva i dygd. Platons ”dygd” går igen, fast vägen till dygden är en smula annorlunda hos Aristoteles. Den asketiska livsföringen som vi till exempel möter hos Sokrates förordas inte här utan materiella ting kan vara gagneliga så länge dessa inte är självändamål.

I Aristoteles filosofi återkommer ofta uppfattningen om en gyllene medelväg, ett begrepp som redan introducerats inom buddhismen av Siddhartha Gautama (Buddha). Dygden beskrivs som en ”medelväg mellan två laster, övermåttets och bristens."

Aristoteles världsbild

Till sist ska något sägas om Aristoteles speciella förklaring av världsalltet. Aristoteles ger en konkret bild av kosmos där jorden är medelpunkt. Närmast jorden kretsar månen sedan följer i ordning Merkurius, Venus, solen, Mars, Jupiter och Saturnus (de yttre planeterna i solsystemet var ännu inte kända). Längst ut i rymden finns ”fixstjärnorna”.

I likhet med andra grekiska filosofer nämner inte Aristoteles någon gud som alltings skapare, men hans begrepp "den första röraren" (ibland används den latinska termen primus motor), avser en initial skapande kraft som kan jämställas med en gud.

Aristoteles läror blev i det närmaste förhärskande under många hundra år, särskilt på medeltiden och inte minst inom skolastiken blev Aristoteles filosofi utgångspunkten inom de flesta områden. Därutöver har bland annat hans indelning i teoretiska (t.ex. metafysik, matematik) och praktiska (t.ex. etik, politik) discipliner delvis bevarats in i vår tid.



Empirism uppfattning om verkligheten som del av det erfarenhetsmässiga.

Idealism uppfattning om verkligheten som en del i det mänskliga tänkandet eller medvetandet och inte något som blott kan uppfattas av sinnena genom erfarenhet.

Oligarki penningvälde.

Skolastik utgör en viktig strömning under högmedeltiden som i grunden handlade om att förena tro (kristen religion) och vetande (vetenskap), något som till slut befanns ogörligt.

Grekiska filosofer del 5: Stoicismen

Aristoteles länkar - läs vidare

Litteratur

Skrifter av Aristoteles

  • Om själen (De anima)
  • Politiken
  • Poetik (Om diktkonsten)
  • Nikomachiska etiken (Ethika Nikomacheia)

Böcker om Aristoteles

  • Aristoteles etik av Anders Hansson - 2016