Kant
Immanuel Kant föddes och stannade hela sitt liv i Königsberg (dagens Kaliningrad som tidigare var en del av Ostpreussen) där han också blev professor på stadens oansenliga universitet. Kant är en av de största tyska filosoferna. Han måste också sägas tillhöra de svåra filosoferna och hans skrifter lider dessutom av ett akademiskt tillkrånglat språk.
Hans största verk var Kritik av det rena förnuftet (Kritik der reinen Vernuft, 1781). Med detta verk ville han lägga ut en säkrare grund för filosofin och på begreppsmässig väg undersöka vad som gör kunskap alls möjlig.
Kants kunskapssyn
Kants kunskapsteoretiska metod som är underordnad noggranna logiska system namnges ibland den kritiska filosofin. Den skulle på framgångsrikt sätt visa hur rationalismen kunde förenas med empirismen, vilket i korthet gick ut på att medvetandet (det rationella) strukturerar kunskapen hos erfarenheten (det empiriska).
Kunskapen är enligt Kant en mänsklig skapelse och därmed saknar vi förmågan att fånga tingen i sina verkliga förhållanden. Med detta menar Kant att den kunskap vi har om ting och företeelser är betingade av oss själva. Tingen oberoende av oss själva ("tinget i sig") vet vi ingenting om, vi vet bara hur de framställs för våra sinnen (som fenomen). Detta kallas för empirisk realism.
Kant gör en indelning mellan kunskap a priori och a posteriori.
- Kunskap a priori – kunskap vi har före erfarenheten och exempel på detta är matematisk kunskap. Eftersom vi inte behöver göra några erfarenheter för lära oss att 2 + 2 = 4 är denna sorts kunskap oberoende av erfarenheten.
- Kunskap a posteriori – kunskap vi endast har efter erfarenheten. Denna kunskap täcker det mesta och måste verifieras av erfarenhet.
Vidare skiljer Kant på analytiska och syntetiska omdömen. Ett omdöme är analytiskt om predikatets innehåll redan ingår i subjektets begreppsinnehåll. Ett syntetiskt omdöme däremot har ett predikat som går utöver subjektets begreppsinnehåll.
”Alla kroppar är utsträckta” är exempel på ett analytiskt omdöme eftersom utsträckt är en given egenskap hos en kropp. ”Alla kroppar är tunga” är ett exempel på ett syntetiskt omdöme eftersom tung är en egenskap som går utöver en given egenskap hos en kropp.
Etik hos Kant
Enligt Kant utförs den goda handlingen av plikt och utgår från förnuftet, så kallad pliktetik. Detta är en handling som inte färgas av yttre omständigheter som religion exempelvis och inte heller av naturlig instinkt eller personliga böjelser.
I denna etik finns stränga krav på vad som kan kallas en ”god handling”. Att hjälpa någon man hyser omsorg om behöver inte nödvändigtvis vara en god handling om man samtidigt inte följer sin plikt att hålla sig till sanningen.
I bestämmandet för vad som kan anses vara förnuftigt i detta fall finner Kant att den enda möjliga faktorn som kan säkerställa detta är Gud. Sålunda blir även Immanuel Kant en i raden av filosofer som funnit ett specifikt gudsbevis.
Som en del av sin etik formulerade Kant det kategoriska imperativet. Detta är ett moraliskt påbud som anger att varje människa bör handla på ett sätt som hon också vill att andra i allmänhet ska agera. Det kategoriska imperativet formulerades också så att varje människa ska behandla en annan människa som ett ändamål och inte bara som ett medel (i detta ligger att inte behandla andra för sitt eget syfte utan med tanke på deras eget väl).
Kants politiska syn
En del av Kants syn på politiken framkommer i skriften Den eviga freden (Zum ewigen Frieden, 1795). I texten framläggs idén om bestående världsfred, något som kan möjliggöras genom att staterna införlivas i en världsfederation. Detta parallellt med att människorna genomgår nödvändiga moraliska framsteg. Tron på människans förnuft som garant för en positiv samhällsutveckling är ett centralt inslags i den liberalistiska ideologin till vilken Kant räknas som ett viktigt namn.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi