Skepticism
En skeptiker tvivlar på framlagda fakta. Skepsis kan alla hysa, men skepticism som filosofisk riktning härstammar från antiken och förevisar systematiskt och kategoriskt förbehåll gentemot säker kunskap.
Definition
En vanlig karaktärisering av skeptikern är någon som tillbakavisar säkra påståenden. En vanlig invändning är att det går att ställa motfrågan till skeptikern varifrån han fått insikten om att säker kunskap inte är möjlig. Skeptikern skulle då förmodligen svarat att den är en intuitiv känsla som vägleder till ett tvivel som bör ställas, detta utifrån en idé att det bör vara mer rimligt att ifrågasätta än konstatera. Skulle skeptikern på bli ifrågasatt och motsagd, kan denna argumentera att så länge han inte vet att tvivel är sämre än säkerhetsställd kunskap bör det vara mer rimligt att tvivla. Men onekligen hamnar skeptikern i viss grad i ett cirkelresonemang.
Man ska skilja på icke-filosofisk skepticism i form av kunskapsresistens som leder till misstro till exempelvis klimatförändringar och klimatförändringar vetenskap i allmänhet.
Inom filosofin kan skepticism uttryckas på flera sätt, men den mest vedertagna uppfattningen är tvivel inför säker kunskap. En skeptiker ska inte sammanblandas med något som är negativt inställd till kunskap utan snarare någon som lever utan övertygelser och vill undersöka saker vidare med betonande av flera möjligheter. När skeptikern konfronteras av påståenden ställs denne inför en ekvipollens (omdömen med likartade värde och därmed svåra att skilja åt) och kan därmed suspendera (uppskjuta) sitt omdöme.
Historisk bakgrund
Den första kända filosofen i den skeptiska skolan var Pyrrhon, som levde i Elis. Att bemöta idéer och kunskapsframställning med skeptiskt sinnelag var inget som inleddes med Pyrrhon och hans filosofiska likar utan är en del av en lång tanketradition där tvivlet utgör en naturlig beståndsdel.
Men det går att finna spår tidigare och vissa har bland annat omtalat den kyrenaiska filosofin under antiken som ett exempel där det fanns inslag av skepticism i deras framlagda subjektivism. Det sker också diverse förändringar i skepticismens utformning från antiken via medeltiden och senare tider.
Pyrrhonikerna var i vilket fall de första att kalla sig själv för skeptiker. Mycket av deras lära har gått förlorad, men det finns ändå delvis kunskap om den främst genom Sextus Empiricus (alternativ stavning: Sextus Empeirikos) och dennes skrift Pyrrhonska utkast tillkommet under 100-talet e.Kr. (Sextus levnadstid är dock inte fullt klarlagd). I skriften namnger han sådan som tror de funnit sanningen för dogmatiska filosofer. En annan kategori namnger han negativa dogmatiker – vilka inte tror att sanningen aldrig kan nås medan de som fortfarande söker efter sanningen är skeptiker (det grekiska ordet skeptikos kan översättas till ”den som undersöker”).