Dialektik
Dialektik härstammar från det grekiska ordet dialectos som betyder ”av dialognatur” eller ”samtalskonst”, men har fått en vidare betydelse i form av logisk argumentation, i vilket det utgör ett centralt begrepp inom filosofin.
Dialektik åsyftar allmänt konsten att argumentera och i synnerhet att argumentera med logiska argument. Det vi idag kallar disputation där en person försvarar en uppsats inför en opponent härrör från dialektiken.
Sokrates och diskussionskonsten
Under antiken fanns en indelning mellan dialektiken (samtalskonsten) och retoriken (talarkonsten). Retorikern nedvärderades ofta av antikens filosofer då denne inte var beredd att vederlägga sig själv utan främst eftersträvade att få sin sak att låta rätt. Dialektiken däremot argumenterade för sakfrågans och inte för diskussionens skull, det senare benämndes eristik.
Sokrates är en av de tidigaste tänkarna som förknippas med diskussionskonsten, även om den första att sammanföras med termen är Zenon från Elea (490–430 f.Kr.). Med sina berömda sokratiska frågor genomför Sokrates ett slags korsförhör med en motståndare i syfte att nå fram till ämnets kärna. I Platons dialog Menon försöker Sokrates definiera och klassificera duglighet samt finna svaret på hur människor uppnår duglighet och huruvida det är en egenskap av naturen given eller som behöver läras in – eller, som en tredje möjlighet, är en ”gudomlig gåva”. Ett utdrag ur dialogen visar hur Sokrates genom logiskt resonemang, liknande en syllogism, når en slutledning:
SOKRATES: Och om det är lärbart är det väl klokhet?
MENON: Javisst.
SOKRATES: Och om det finns lärare kan det läras in; men om det inte finns några lärare kan det inte läras in?
MENON: Just det.
SOKRATES: Men vi har ju enats om att det inte finns några lärare i det här?
MENON: Precis.
SOKRATES: Alltså har vi enats om att det varken kan läras in eller är en klokhet?
MENON: Visst.
Sokrates kan misstas för trätlysten i sina frågor (och det finns i vissa av dialogerna spår av att den utfrågade irriteras över utfrågningstekniken), men provokativa frågor kan vara ett sätt att avtäcka sanningen.
Dialektiken och logiken är nära sammanbundna och har så varit sedan antiken. Hos Aristoteles är dialektiken bland annat en metod att med argument vederlägga och försvara påståenden och teser. Detta kan vara som dialoger, vilket bland annat var framställningsformen Platon använde.
Två senare tänkare som förknippas med dialektik är Hegel och Marx vars användning av begreppet dock skiljer sig från antikens.