Essentialism
Enligt den metafysiska filosofin som går tillbaka på Aristotelses finns uppfattningen att ting har ett slags inneboende väsen, en essens. Essensen är dess primära egenskap, dess inre natur. Som motsats till essens förekommer begreppet accidens om det icke-nödvändiga och tillfälliga.
Essensen används för att nå kunskap om ett ting och placera det i en kategori. Utan tingens primära egenskaper skulle de inte kunna vara vad de är.
Essentialism anger att det finns särskiljande egenskaper hos olika ting, till exempel arter, som gör att det går att skilja dem åt. En grupp individer som ingår i en art skiljer sig samtliga från individer inom andra arter. Detta synsätt har dock utmanats av idén att variationsrikedomen är alltför stor och omöjliggör indelning i arter genom utskiljande särdrag.
En grundläggande fråga inom kunskapsteorin är hur ting kan definieras och kategoriseras samt huruvida de har nödvändiga egenskaper och vilka dessa i så fall är.
Ett exempel som dock brukar anges i fråga om essenstialism är guld. Guld är ett grundämne med atomnumret 79 (antalet protoner i kärnan) och just denna egenskap är unik och således bestämmande för guld. Utifrån denna egenskap kan det bestämmas att alla ämnen med detta atomnummer är guld.
Anti-essentialism
Men det finns de som ifrågasätter en essenstialistisk verklighetsuppfattning. Filosofen Richard Rorty, företrädare för pragmatismen och som kallar sig anti-essentialist, framhåller att i stället för en särskild egenskap (essens) som beskriver ett ting består ting och fenomen av ett antal relationer som är bestämmande för dess existens.
Han anger talet 17 som exempel och ger flera beskrivningar som ”mindre än 22, mer än 8, summan av 6 och 11, kvadratroten ur 289” och framhåller att av dessa beskrivningar tycks ingen komma närmare än någon annan. De är således tillfälliga och i avsaknad av det essentiella. Snare än en inre egenskap går det att finna otaliga relationer som gäller för talet 17.
Rorty tillägger att den essentiella uppfattningen heller inte lönar sig ”ifråga om bord, stjärnor, elektroner, människor, akademiska discipliner, sociala institutioner eller något annat (…) det finns inget att veta om dem utom en från början väldig väv av relationer till andra objekt som aldrig kan upphöra växa.” För Rorty och den antiesentiella uppfattningen är det således omöjligt att utse primära egenskaper. Snarare tillkommer det egenskaper i skärskådandet av tingen då fler och fler relationer upptäcks i stället för att en bestämmande egenskap– ”man når aldrig fram till något som inte är ytterligare en rad relationer”.