Teodicéproblemet
Teodicéproblemet (eller det ondas problem) är en moralfilosofisk frågeställning och hypotes. Den första kända formuleringen härstammar från Epikuros medan termen myntades av Leibniz. Teodicéproblemet utgår från det till synes oförenliga i existensen av ondska i världen och en Gud som verkar för vad som är gott.
I form av indirekta motsägelser uppställde Leibniz ett antal satser som kan sammanfattas på följande vis:
- Om Guds vilja är att förhindra ondska kan han inte vara allsmäktig då ondska existerar.
- Om Gud kan förhindra ondska och det ändå existerar ondska måste han vara illvillig.
Från såväl filosofer som religiöst håll har ett antal argument rests för att bemöta den förmenta motsägelsen i existensen av en god och allsmäktig gudom i en värld där ondska manifesteras.
Argument och motargument
Leibniz framhöll själv en förklaring på problemet i det han menade att ondskan finns till för att balansera det goda. Uttrycket att vi lever i den ”bästa av världar” härstammar från denna inställning och är kanske mest känd genom Voltaires förlöjligande av densamma i romanen Candide.
Ett annan förklaring utgår från att världens ondska är en prövning med ett högre mål som syfte. Som en invändning mot detta resonemang åberopas ofta Förintelsen. Hur kan Förintelsen rättfärdigas som ett mål för ett högre syfte?
Ett vanligt motargument för att överbrygga det moraliska dilemmat med existensen av både en Gud och ondska i världen grundas i att Gud skapat världen, men sedan inte valt att ingripa i dess fortsatta händelser, en uppfattning som brukar benämnas deism. Att Gud skapat människan, men fortsättningsvis inte råder över hennes handlingar ”befriar” således en gudomlig makt vidare ansvar. (En av följderna med detta resonemang torde för övrigt vara att bönen blir verkningslös.)
Att diskussionen kring teodicéproblemet fortsätter är ett tecken på att de argument som framhållits mot teodicéproblemet inte lyckats övertyga fullt ut. Likaså har heller inget argument för motstridigheten skaffat sig positionen som det primära.
Synbarligen är de frågor som detta moraliska problem utlöser svåra att ta sig förbi liksom att motargumenten kan te sig uddlösa när de ställs inför de ohyggligheter som historien vet att berätta om. En del motargument kan framstå som ordvrängeri eller så är dessa hänvisningar till Bibelställen och därmed i avsaknad av vetenskaplig tyngd.