Voltaire
Voltaire lämnade inte några stora bidrag till filosofin i strikt bemärkelse, men måste ändå räknas som en av de största personligheterna i idéhistorien.
Han föddes som François-Marie Arouet i Paris. Under författarnamnet Voltaire skulle han bli både berömd och fruktad. Inte minst var han en av upplysningstidens mest obevekliga belackare av kyrkan. Hans stridsrop mot den katolska kyrkan löd "Krossa den skändlige" och syftade till hur orättfärdigheter bedrevs i religionens namn. För Voltaire representerade den katolska kyrkan intolerans och kristendomen kunde vara en grym lära till ondo för människan.
Bland Voltaires filosofiska skrifter är Filosofiskt ficklexikon, där merparten ingick i den franska Encyklopedin, samt den betraktande och smått kuriösa Filosofiska brev att nämna. I övrigt intar Voltaire en plats i litteraturhistorien bland annat på grund av romanen Candide.
Den upplysta despotin
Voltaires Frankrike var det främsta kulturlandet under 1700-talet och Voltaires idéer hade stor betydelse under hans samtid. Och gör så än idag, åtminstone indirekt som viktiga beståndsdelar för den strömning som kallas upplysningen och ligger till grund för dagens sekulariserade moderna samhälle i västvärlden. Voltaire var en centralgestalt i upplysningen, jämte tänkare som Rousseau och Diderot.
Även om Rousseau och Voltaire ofta nämns tillsammans som representanter för upplysningsidéerna var de på många plan oense. Medan Rousseau förordade direktdemokrati var inte ett ökat inflytande hos folket av godo, enligt Voltaire. För Voltaire var utbildning och förnuft vägen till framsteg och då han betraktade folket som i allmänhet okunnigt föredrog han en upplyst despoti (härskaren har oinskränkt makt, men styret är påverkat av upplysningsidéer) före en oupplyst demokrati.
Intolerans och religion
"Lögnen har alltför länge fått bedra människorna", skriver Voltaire i Traktat om toleransen. Skriften hade tillkommit med bakgrunden av avrättningen av Jean Calas, ett under denna tid mycket uppmärksammat rättsfall där religiös fanatism påverkade utfallet. I skriften manade Voltaire att sätta tilltro till sitt förnuft framför seder och bruk, inklusive religionen. Ty medan seder och bruk förändras över tid framstår det irrationellt att upphöja dem till moraliska rättesnören. Voltaire framhåller det primitiva i fanatismens inställning som utgår från att om inte den andre tror på vad jag tror ska denne hatas eller dödas. Att alla ska tänka lika är orimligt.
Som en av de främsta upplysningsfilosoferna förknippas Voltaire automatiskt med religionskritik. Medan han var kritisk till diverse trosuppfattningar var han inte ateist. Han skiljer till exempel på ett ställe mellan vidskepelse och religion: "Vidskepelsen står till religionen i samma förhållande som astrologin till astronomin." Vidare tillstår han att människan är behov av en religion för att tygla hennes svagheter och ondska.
Han menade likväl att det var i allmänhetens intresse att det finns en blandning av religioner då "mängden gör dem svaga" och att de då måste inrätta sig i samhällets förordningar. Det är otvivelaktigt att Voltaires inte hyser en odelat positiv bild av religionen. Det är återigen förnuftet som är ledstjärnan: "det inger fördragsamhet, det dämpar tvedräkt, stärker dygden, gör att lydnaden för lagarna blir mera något angenämt än beroendet av maktbud".
Översikt: Alla filosofer efter kronologi