Duns Scotus

ca 1266–1308

Johannes Duns Scotus var en skotsk filosof och teolog. Han studerade i Oxford och skulle senare undervisa på universiteten i Paris och Köln.

Duns Scotus var som många filosofer under medeltiden av den skolastiska skolan där relationen mellan religiös tro och förnuft var ett centralt tema. Men olikt flera tidigare skolastiker inklusive Thomas gjorde Scotus en tämligen klar åtskillnad mellan tron och förnuftet. För honom sysslade teologin med trossatser som bygger på uppenbarelsen och är frånskilda vetenskapen.

Detta var en inställning som i allmänhet företräddes av 1300-talets franciskanska tänkare – Scotus var själv medlem av franciskanerorden – och något som i förlängning skulle återge filosofin ett oberoende från religionen. I takt med vetenskapliga insikter såsom jordens ålder, vilket enligt vetenskapens beräkningar avvek väsentligt med Gamla testamentets angivelser blev föreningen av tro och kunskap alltmer omöjlig.

Scotus var därmed heller inte alltför mån om att formulera några gudsbevis, som hos till exempel Anselm, då Guds existens måste upplevas med sinnena och inte med insikt av rationellt slag. Inget annat än att Gud existerar är förstås rimligt för den medeltida skolastikern, men kunskap om Gud däremot var för Duns Scotus inte möjlig genom att betrakta tingen. För Scotus kommer Gud in i bilden som den som det enda nödvändiga i ett kontingent (icke-nödvändigt) vara.

Metafysik

Scotus förde fram en syn på verkligheten där materia och form kunde separeras. För det första kan ting vara oberoende av form, för det andra behöver ting inte vara sammansatta av materia och form, och för det tredje kan en substans ha mer än en form.

Det är materia som är den bestämmande faktorn medan formen är av tillfällig natur. Därför kan materia även existera utan form. En av konsekvenserna från detta tankesätt är till exempel att en levande varelses kropp inte är samma kropp som hos denne varelse som död. Efter att själen avlägsnat sig som utgör en del av dess substans eller egenskaper har kroppen fått nya egenskaper och därmed antaget en ny substans. Scotus gav ytterligare åtskillnad åt det individuella som skiljer ting, till exempel människor, inom samma kategori (det mänskliga) och använde sig här av begreppet ”dettahet” för att betona det unika.

Johannes Duns Scotus ska inte förväxlas med den irländska 800-talsfilosofen Johannes Scotus Erigena

Översikt: Alla filosofer efter kronologi

Artikelförfattare: Oskar Strandberg

Litteratur

Skrifter av Duns Scotus

  • Duns Scotus: Philosophical Writings (urval av skrifter)

Källor

Nordin, Svante. (2003). Filosofins historia. Lund: Studentlitteratur.
Russell, Bertrand. (1959, övers. Anders Byttner). Västerlandets visdom. Stockholm: Forum.
https://plato.stanford.edu/entries/duns-scotus/