Husserl
Edmund Husserl föddes i Prossnitz, Mähren (i dåvarande kejsardömet Österrike, numera Tjeckien) i ett judiskt hem, fast han skulle bli protestant senare. Han uppvisade ett stort ointresse för alla skolämnen förutom matematik som han studerade på universiteten i Berlin. De matematiska studierna skulle dock övergå i filosofi efter att Husserl flyttat till Wien. Blandningen av dessa ämnen skulle avspeglas i det första verket Aritmetikens filosofi (Philosophie der Arithmetik, 1891).
Några år senare skulle hans kanske mest betydande verk utges, Logiska undersökningar (Logishe Untersuchungen, 1900–1901), i två delar som senare skulle kompletteras med en tredje.
Fenomenologi
Det är i detta skede Husserl brukar räknas som grundare av den filosofiska inriktning som getts namnet fenomenologi. I likhet med Descartes hyste Husserl en vilja att återvända till en första punkt i avseende av kunskap och rita om bilden kring hur kunskap uppfattades. Men Husserl stod för drastisk omkastning av dikotomier som subjektiv och objektiv varseblivning samt direkt och indirekt kunskap. För honom behövde dessa inte skiljas åt utan den objektiva världen tingen var tillgängliga i våra medvetande oberoende sin objektiva existens.
Medan andra vetenskaper framodlat begrepp och därigenom präglat vår syn på tingen ville Husserl skåda tingen som dem var i sig själva snarare än deras kausala förhållanden. I stället för att begrunda tingens beskaffenhet, i vanlig metafysisk bemärkelse, ansåg han det viktigare att rikta uppmärksamheten på upplevelserna av tingen, på "sakerna själva". Inte hur tingen är beskaffade utan hur de framträder som fenomen.
Husserl betecknade fenomen som varseblivning av objekt och föremål. Målet var att upptäcka dem sådana som de visar sig för oss oberoende vårt förutvarande medvetande om dem. Det vill säga efter vi skalat bort de uppfattningar, inklusive kunskaper och subjektiva associationer, vi sedan tidigare skaffat oss och upptäcka deras egentliga väsen.
Ett begrepp som Husserls använder för detta är epoché, som går tillbaka till den grekiska antika filosofin, men vilket Husserl gett utökad innebörd. Epoché kan översättas till ”sätta inom parentes” och beskriver en teknik att bortse från den yttre verkligheten för att i stället fokusera på sinnesförnimmelser som psykiska fenomen. Medvetandet överordnas fysiken i tolkningen av tillvaron och i detta visar sig fenomenologin som en bro mellan filosofin och psykologin.
Efter en långsam akademisk karriär blev Edmund Husserl professor i Göttingen under en period innan han 1916 blev professor i Freiburg, något han förblev livet ut. Hans mest berömde lärjunge var Heidegger. Denne var hans bundsförvant men skulle vika från Husserls sida då han med sitt verk Varat och tiden valde en filosofisk riktning bort från denne. Några år före Husserls död skulle de blivande existentialisterna ta intryck av fenomenologin.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi