Adorno

1903–1969

Theodor W. Adorno var en tysk filosof och sociolog. Han var en av de viktigaste företrädarna inom Frankfurtskolan dit bland andra också Jürgen Habermas, Max Horkheimer och Herbert Marcuse inräknades.

Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (Dialektik der Aufklärung, 1947), vilket var ett lyckat försök att beskriva upplysningens historia utifrån en filosofisk tolkning. Historiefilosofin som hade uppstått med Giambattista Vico skulle användas i Upplysningens dialektik för att teckna mänsklighetens separation från naturen och samtidigt visa tvungna hennes bundenhet vid densamma.

För Adorno och Horkheimer framkommer en linje inom upplysningen som inte enbart bär framåt. Olika discipliner sammanlöper nödvändigtvis inte: medan ekonomiska och teknologiska framsteg görs tar konsten och religionen en annan väg. Ekonomiska framsteg i form av högre produktivitet behöver inte tjäna hela mänskligheten utan i stället skapa större maktkoncentrering och större klyftor mellan sociala grupper.

Konst och kulturliv

Efter det nazistiska övertagandet inom tysk politik blev Theodor W. Adorno en av många tyska intellektuella som bosatte sig i USA. Adorno observerade konstklimatet i sitt nya land och fann att klassamhället styckat upp konstutövningens representanter, något som lett till att nyskapande konstnärer tvingats skilja sig från den populära konsten genom att skapa en disharmonisk konst (under 1900-talet fanns en skiljelinje mellan modernistisk och traditionell konst). Men i slutändan blev också de mest egensinniga konstnärerna infångade av de styrande kapitalistiska strukturerna.

För Adorno var dock inte finkultur att jämställa med nyskapande konst. Finkultur var inte friare i sin utövning än populärkulturen, bara annorlunda till sitt uttryck. Båda ingick i den ”kulturindustri” som gjort konsten till en produkt, som upprepar sig själv efter en formel och konsumeras av massorna.

Översikt: Alla filosofer efter kronologi

Artikelförfattare: Oskar Mark

Litteratur

Skrifter av Adorno

  • Upplysningens dialektik (Dialektik der Aufklärung) – 1947
  • Estetisk teori (Ästhetishe Theorie) – 1970, postumt

Källor

Liedman, Sven-Eric. (1998). I skuggan av framtiden. Albert Bonnier Förlag.
Red. Poul Lübcke (1988). Filosofilexikonet