Sofisterna
Sofisterna utgör en särskild grupp bland de tidiga grekisk-antika filosoferna. Ordet sofist härstammar från grekiskans sofistes som är besläktat med ordet sofia som kan översättas till "vishet" och "skicklighet". Således är en sofist en person som sysslar med vishet och äger stor skicklighet inom det området, fast troligtvis användes ordet även utanför filosofin.
Sofisterna var särskilt verksamma inom argumenteringens och retorikens områden. Deras undervisning kontrasterade mot den traditionella kunskapen som utgick från myter och epos. Några av de mest framträdande av sofisterna under denna tid hette Protagoras, Gorgias, Hippias och Prodikos.
Senare skulle sofist få en negativ klang och det tros ha uppstått från faktumet att sofisterna tog betalt för sin undervisning som ger deras läror en anstrykning av det elitistiska, men också för att deras uppfattningar avvek från det hävdvunna. Därtill har sofism satts i samband med tvetydiga argument och ordvrängeri. Eftersom väldigt få av sofisternas egna skrifter finns bevarade är de mest kända genom andrahandskällor, vilket kan vara en del i förklaringen att de förvärvat en negativ syn.
När någon av sofisterna dyker upp i Platons dialoger är det oftast som dennes meningsmotståndare och blir dem som förlorar meningsstriderna. Och det är först efter Platon som sofister används för att beteckna en gruppering av tänkare.
Protagoras
En av sofisterna är som förekommer i en av Platons dialoger är Protagoras. Denne som levde under 400-talet f.Kr. uttalade de kända orden "Människan är alltings mått", vilket gav uttryck för hans uppfattning om sanningens relativitet. En relativistisk och skeptisk syn var något som förenade många av sofisterna.
Genomgången av den om den grekisk-antika filosofin går vidare från försokraterna till de största grekiska filosoferna.
Grekiska filosofer del 3: Sokrates