Schopenhauer

1788-1860

schopenhauer målningArthur Schopenhauer var likt Kierkegaard inte en del av universitetsvärlden och kunde som en rentier klara sig utan ett vanligt yrke. Schopenhauer föreläste dock en termin på universitet, fast med mindre lycka. Detta berodde till stor del på att han medvetet höll sina föreläsningar på samma tid som Hegel och Schopenhauer kom att förlora denna kamp mot sin rival, vars filosofi han ringaktade. Han skulle senare anta en hätsk attityd mot universitetet som inrättning.

Schopenhauer hyste även en ringaktning av kvinnor och förblev ogift. Han framlevde de flesta av sina dagar i Frankfurt am Main. Då Schopenhauer tillfrågades var han åstundade bli begravd svarade han: "Det är likgiltigt, de skola finna mig".

Fokus hos Schopenhauer ligger vid en sorts livsfilosofi, en livsfilosofi där pessimismen ständigt återklingar. Schopenhauer är också omtalad som en utmärkt stilist.

Världen som vilja och föreställning
(1819) var hans första stora verk. Försäljningen gick dock dåligt och det skulle dröja tills de sista åren av Schopenhauers liv förrän en framgång på denna front kunde skönjas

Metafysik och livsfilosofi

Världen är föreställning och vilja för Schopenhauer. Den existerar beroende av subjektet, det vill säga den som upplever världen. Sinnevärlden är som objekt för subjektet blott en föreställning - vi kan bara uppfatta fenomenet, ej tinget. Vidare har varje fenomen sidor av både objekt och subjekt och är därmed sammankopplade.

Fenomen framträder i tre former:

  • Tid
  • Rum
  • Kausalitet

Språket är underordnat dessa tre former och därmed är det inte möjligt att genom begrepp förklara metafysiken.

För Schopenhauer drivs människan inte av rationellt begrundande utan av drift. Något mål och inre värde existerar inte, enbart skiftande behov och strävan. Dessa behov och strävanden kan dock aldrig helt uppfyllas. När vi väl uppnår vårt mål blir det ändå inte jämförbart med vad vi drömde om. Vår strävan föds ur brist och lidande, därmed är målet för vår strävan också illusoriskt och förfalskat.

Det är ur denna slutsats Schopenhauers stora pessimism ger sig till känna. Även hans syn på historien och samhället genomsyras av pessimism. Historiens utveckling bestäms inte av förnuft och kantas inte av framsteg. Det är brott, ondska och nöd som är bestämmande för historiens gång. Framsteg i form av nya uppfinningar och tekniska landvinningar är snarare parenteser och i stort upprepar sig historien kring i ett nav bestående av ondska.

Att förvänta sig några stora förbättringar är naivt då staten inte vilar på förnuft, utan bara är något nödvändigt ont. Människan är i första hand vilja och ur detta manifesterar sig också historiens och samhällets villkor. I Schopenhauers filosofi finns inte plats för någon idealstat som hos Platon eller några utvecklingsfaser som hos Hegel.

Konsten bär på räddningen

Ljuset i tillvaron fanns för Schopenhauer hos konsten. Enkom konsten låter oss glömma vår strävan för ett tag. Hos konstverken bor evigheten. Musiken är konstarten som Schopenhauer sätter högst. Musiken förmedlas med direkt kraft och är en sann avbild av viljan.

Schopenhauer var också färgad av det indiska verket Upanishaderna med sina filosofireligiösa skrifter. I likhet med hinduistisk läras ansåg Schopenhauer att verklig lycka kan nås genom att avstå jaget och nå frid bortom det materiella och yttre välgång.

Arthur Schopenhauers filosofi blev en stark drog för många filosofer och även hos stora författare, till exempel hos Lev Tolstoj kunde dennes tankar uppträda mellan raderna.

Litteratur

Skrifter av Schopenhauer

  • Über das Sehen und die Farben - 1816
  • Världen som vilja och föreställning (Die Welt als Wille und Vorstellung) - 1819
  • Über den Willen in der Natur - 1836
  • Parerga und Paralipomena 1851