Hobbes
Thomas Hobbes var en politisk filosof från England. Han föddes i Westport med en präst som far, utbildade sig på Oxford där han tog examen 1608 och försörjde sig därefter bland annat som lärare åt den unge prinsen av Wales.
Kärnan i hans tänkande rör sig kring människornas relation till varandra och hur en fredlig samvaro kan upprättas. I Hobbes mest kända verk är Leviathan beskrivs människan som egoistisk och maktlysten av naturen - åtminstone är det ett sätt att tolka den.
Lösningen blir då en stat, som är ett förbund skapat av människorna. Utan en övergripande maktapparat kan människorna inte skyddas, anser Hobbes, då de befinner sig i ett naturtillstånd där allas krig mot alla råder. Samhällets funktion blir då främst att skydda människan från sig själv. I detta samhälle regerar en envåldshärskare med suverän makt, vilken dock kan avsättas ifall han missköter sig.
Fast att avsätta härskaren kan endast ske under speciella omständigheter. Enligt Hobbes var nämligen all sorts uppror mot staten fördömligt. Hans logiska argument här var att då det var människorna själva som instiftat staten vore det ett angrepp mot dem själva. Likväl menar han att om ett uppror skulle lyckas blir det med automatik legitimt eftersom staten inte lyckats med sin uppgift att skydda dess medborgare.
Även om Hobbes värnar om individen är det inte på samma nivå som hos Locke. Om medborgarna i Hobbes stat förvisso är tryggade av lag och förordningar är deras övriga friheter i hög grad begränsade. Staten bestämmer religionen och även vad gäller fri åsikter i allmänhet kan detta ses som ett hot mot suveränen.
Det är också viktigt att se Hobbes starka tro på en suverän stat i förhållande till den tid som då rådde. Det Engelska inbördeskriget som pågick mellan 1642 och 1651 tvingade Hobbes i landsflykt och fick honom att ta del av bestialiska grymheter - alla katolska präster som inte lyckades gömma sig dödades och därtill massor av civila - som snarast påminde om människan i ett vilt tillstånd.